Underbara sommar!
För lite dryga veckan sedan så packade sonen och jag in oss tillsammans med kussarna Maja, Niklas och Noel i en bil och for upp till vå r mormors landställe i Öregrund. Bara för att maken måste arbeta hela förbaskade sommaren så innebär inte det att vi som är lediga behöver sitta fast inne i stan för det! :-)
Väl på platsoch instalerade i lilla sovrummet var det underbart att få sitta på den gamla mysiga altanen, dricka kaffe , mumsa delicatobollar och bara ha trevligt i största allmänhet. :-) Det vart ett par mysiga kvällar med grillat och mysigt väder i största allmänhet. :-)
Efter ett par dagar var det dock dags för familjen Asplund att packa in sig och åka hem igen, och eftersom att jag själv varit uppe så fruktansvärt lite de senaste åren så bestämde jag att Jonas och jag skulle stanna en vecka till! Sagt och gjort, En liten uppgörelse med maken om att hämta oss en vecka senare så var saken klar.
Det hela som började så bra utvecklades senare till en liten mindre katastrof. Min lille son vart plötsligt utan förvarning sjuk. Feber och uppenbara smärtar i mun och hals (som vi senare förstod berodde på en mängd vätskande blåser imunnen) ledde till ett par dagar av nästan konstant sömnlöshet, tårar och skrik. Alltihop inbakat i min egen ångest över att inte få i ungen vare sig att äta eller dricka. :-( På dag två fick jag till slut nog. Mormor plockade fram lokaldelen och jag satte igång att jaga läkartid åt min lille son. Efter mycket om och men så lyckades de trycka in oss mellan två tider nere på Öregrunds vårdcentral! Tacksam över att slippa åka till Östhammar, eller ännu värre uppsala tog jag med nya krafter tag i det lilla olyckliga paket som var min son.
Efter en timmes väntan på den kombinerde vårdcentralen/apoteket fick vi till slut komma först till doktorn för undersökning och efter ytterligare en kvarts väntan i ett väntrum litet som en busskur slutligen till labb för provtagning.
Det visade sig till slut att Jonas led av ett litet halsvirus, med andra ord fortsätt med alvedon vid behov och krusa ungen mat och dryckmässigt. :-)
Efter det vart han dock långsamt bättre och bättre. Problemet vart då istället den övertrötthet som kommit sig av den enorma sömnbristen. Dock efter en del kamp både från moster Helens sida och min egen lyckades vi till slut få in honom i någon form utav fungerande rytm. :-)
Sista dagen kom Helens kille Perre med sin dotter Johanna upp. Plötsligt tändes ett ljus i min lille sons ögon som jag inte sett på länge! Han hade så kul med den flickan att det var en ren fröjd att skåda för ögat! :-) Så med gott samvete satte jag mig makligt tillbaka lutad tillsammans med de andra och slappnade för första gången på hela veckan av! Sedan somnade jag och Jonas vid åtta tiden som små ljus. :-) Vid halv tolv på natten vaknade jag och var vrålhungrig. Älskade mormor satt då fortfarande uppe, så jag fick sällskap till min nattliga middag. :-)
Dagen efter hade vi då vart en vecka på landet. Och trots sjukdom och nervstress så har vi haft det underbart. Vi har fiskat och badat. Jonas har kunnat springa hej villt på tomten. promenerat med djuren, ätit och druckit gott. Ja, det var skönt att komma bort hemifrån och bara få vara.
Janne kom och hämtade oss lördag morgon. efter frukost åkte vi hem. Väl hemma tog det inte många minuter innan hornen i pannan vuxit tillbaka på vårt lilkla monster och det mesta vart sig likt igen.
Väl på platsoch instalerade i lilla sovrummet var det underbart att få sitta på den gamla mysiga altanen, dricka kaffe , mumsa delicatobollar och bara ha trevligt i största allmänhet. :-) Det vart ett par mysiga kvällar med grillat och mysigt väder i största allmänhet. :-)
Efter ett par dagar var det dock dags för familjen Asplund att packa in sig och åka hem igen, och eftersom att jag själv varit uppe så fruktansvärt lite de senaste åren så bestämde jag att Jonas och jag skulle stanna en vecka till! Sagt och gjort, En liten uppgörelse med maken om att hämta oss en vecka senare så var saken klar.
Det hela som började så bra utvecklades senare till en liten mindre katastrof. Min lille son vart plötsligt utan förvarning sjuk. Feber och uppenbara smärtar i mun och hals (som vi senare förstod berodde på en mängd vätskande blåser imunnen) ledde till ett par dagar av nästan konstant sömnlöshet, tårar och skrik. Alltihop inbakat i min egen ångest över att inte få i ungen vare sig att äta eller dricka. :-( På dag två fick jag till slut nog. Mormor plockade fram lokaldelen och jag satte igång att jaga läkartid åt min lille son. Efter mycket om och men så lyckades de trycka in oss mellan två tider nere på Öregrunds vårdcentral! Tacksam över att slippa åka till Östhammar, eller ännu värre uppsala tog jag med nya krafter tag i det lilla olyckliga paket som var min son.
Efter en timmes väntan på den kombinerde vårdcentralen/apoteket fick vi till slut komma först till doktorn för undersökning och efter ytterligare en kvarts väntan i ett väntrum litet som en busskur slutligen till labb för provtagning.
Det visade sig till slut att Jonas led av ett litet halsvirus, med andra ord fortsätt med alvedon vid behov och krusa ungen mat och dryckmässigt. :-)
Efter det vart han dock långsamt bättre och bättre. Problemet vart då istället den övertrötthet som kommit sig av den enorma sömnbristen. Dock efter en del kamp både från moster Helens sida och min egen lyckades vi till slut få in honom i någon form utav fungerande rytm. :-)
Sista dagen kom Helens kille Perre med sin dotter Johanna upp. Plötsligt tändes ett ljus i min lille sons ögon som jag inte sett på länge! Han hade så kul med den flickan att det var en ren fröjd att skåda för ögat! :-) Så med gott samvete satte jag mig makligt tillbaka lutad tillsammans med de andra och slappnade för första gången på hela veckan av! Sedan somnade jag och Jonas vid åtta tiden som små ljus. :-) Vid halv tolv på natten vaknade jag och var vrålhungrig. Älskade mormor satt då fortfarande uppe, så jag fick sällskap till min nattliga middag. :-)
Dagen efter hade vi då vart en vecka på landet. Och trots sjukdom och nervstress så har vi haft det underbart. Vi har fiskat och badat. Jonas har kunnat springa hej villt på tomten. promenerat med djuren, ätit och druckit gott. Ja, det var skönt att komma bort hemifrån och bara få vara.
Janne kom och hämtade oss lördag morgon. efter frukost åkte vi hem. Väl hemma tog det inte många minuter innan hornen i pannan vuxit tillbaka på vårt lilkla monster och det mesta vart sig likt igen.
Kommentarer
Trackback
