Orättvist...
En del människor går genom livet och får allt serverat på silverfat. Allt de vill ha kommer bara levererat som ett brev på posten och de behöver sällan kämpa för att få det de vill ha.
Sedan finns det dem som går den ena motgången efter den andra till mötes, som sällan eller aldrig får ta del av den frikostiga utdelning som andra bara tycks vara berättigade till rent naturligt.
Det gör ont i mig av att se dig gå både den ena brännskadan efter den andra till mötes. Hur du kämpar och sliter för att bara kanske en enda gång i livet få ta del av bara en ytterst liten bit av det som så många andra tar som självklara inslag i livet.
Det är så orättvist att de som bara har ytterst få önskningar och drömmar här i livet inte ska få så mycket som känna doften av det de så högt önskar sig.
Varför måste det vara så fruktansvärt orättvist?
Kommentarer
Trackback
